Sitter och kollar på dokumentären unga mödrar och jag är så tacksam att jag har min Lille Man. Jag saknar han, och jag är tacksam vardag jag har han hos oss och jag vill värkligne att vi kan få hem han på heltid istället. Jag har så dåligt samvete att jag inte kan åka ner och hämta han imon. Kan inte åka ner på grund att jag är så rädd att jag svimmar när jag har han. Kan inte riskera hans säkerhet bara för att jag vill ha hem han. Det är jobbigt att hans mamma aldrig kan hjälpa till med not. Är man dålig o inte kan hämta så kan hon inte lämna en enda gång. Hon kan inte köra varranan gång en hämtar och den andra lämnar som normala föräldrar gör. Blir så trött på henne!!!!! 

Jag har försökt träna lite försiktigt idag. Dagen har gått så där fram tills V kom hem sen började min jävla frossa fan blir tokig på att jag inte kan kontrollera mitt ätande. Jag blir så sur på mig själv. Hatar när V jobbar kvällar!!!!